CAO DA SERRA DE AIRES

Standard för CAO DA SERRA DE AIRES, FCI nr 93, Grupp 1
(Cão da serra de Aires)

ORIGINALSTANDARD 1996-02-27
FCI-STANDARD 1996-02-27; franska, (engelska)
SKKs STANDARDKOMMITTÉ 1997-02-19
URSPRUNGSLAND/
HEMLAND:
Portugal
ANVÄNDNINGS-
OMRÅDE:
Vall-, vakt- och gårdshund
FCI-KLASSI-
FIKATION:
Grupp 1, sektion 1
BAKGRUND/
ÄNDAMÅL:
Rasen används i synnerhet i Alentejo för att vakta och valla hjordar med alla slags tamboskap (får, getter, boskap, hästar, grisar). Den uppskattas för sin skicklighet när det gäller att få hjordarna att hålla sig kvar på betesmarkerna och hämta de djur som ger sig iväg från flocken.
Från visst håll hävdas att rasen härstammar från ett par hundar av rasen briard, vilka skulle ha importerats av greven av Castro Guimaraes strax efter sekelskiftet. Det finns dock ett stort antal hundar av rasen Cão da Serra de Aires, vilka alla har rastypiska och enhetliga drag, som avviker från briardens, men som gör det troligt att de är släkt med den pyreneiska vallhunden. Det verkar därför mer sannolikt att rasen är en gren av den pyreneiska vallhunden, som man har velat förbättra genom korsning med briard.
HELHETSINTRYCK: Rasen skall vara medelstor och ha relativt lång kropp.
UPPFÖRANDE/
KARAKTÄR:
Cão da Serra de Aires skall vara synnerligen intelligent och mycket livlig. Den skall ge intryck av påfallande tålighet och vaksamhet. Den skall vara mycket fäst vid sin herde och den flock som den är satt att vakta. Gentemot främmande människor skall den vara mycket avvaktande och vaksam. Dess aplika uppträdande och utseende gör att den i sitt hemland kallas för "aphunden".
HUVUD: Huvudet skall vara kraftfullt och brett men varken långt eller rundat. Skallens och nospartiets övre plan skall divergera.
Skallparti: Skallens längd skall vara något större än dess bredd. Skallen skall vara välvd från alla håll sett, dock något mer i den bakre
delen. Mellan öronens ansättning skall skallen vara nästan flat. Ögonbrynsbågarna skall inte vara framträdande. Pannfåran skall
vara markerad i sin främre hälft. Nackknölen skall vara synlig.
Stop: Stopet skall vara väl markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara väl markerad. Den skall vara lätt uppåtböjd och ha vida näsborrar. Till formen skall nostryffeln vara cylindrisk. Avslutningen skall vara nästan vertikalt avhuggen. Svart nostryffel föredras, eller åtminstone med mörkare färg än pälsfärgen.
Nosparti: Nospartiet skall vara så gott som cylinderformat. Nosryggen skall vara rak eller lätt konkav. Det skall vara kort - ca 2/3 av skallens längd. Bredden skall stå i proportion till längden och till formen i helhet.
Läppar: Läpparna skall vara åtliggande, inte överhängande. De skall vara tunna, fasta och nästan raka.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara normalt utvecklade och sluta i ett jämnt saxbett. Tänderna skall vara vita och starka.
Ögon: Uttrycket skall vara livligt, intelligent och uppmärksamt. Ögonen skall vara ansatta på en rak linje. De skall helst vara mörka. De skall vara runda och medelstora. Ögonkanterna skall vara svartpigmenterade, eller åtminstone mörkare än pälsfärgen.
Öron: Öronen skall vara högt ansatta. Okuperade öron skall vara nedhängande och får inte vara veckade. Kuperade öron skall vara upprättstående. Öronlappen skall vara triangelformad, medellång, tunn och slät.
KUPERING AV ÖRON ÄR FÖRBJUDET I SVERIGE
HALS: Halsen skall vara harmoniskt ansatt. Den skall vara av normalstorlek och rak med endast svag resning. Dröglapp skall ej finnas.
KROPP:
Rygglinje: Överlinjen skall vara endast lätt sluttande.
Rygg: Ryggen skall vara plan eller lätt sänkt. Den skall vara lång.
Ländparti: Ländpartiet skall i profil vara kort och välvt, uppifrån sett brett och rundat. Det skall vara muskulöst med harmoniska övergångar i rygg och kors.
Kors: Korset skall vara medellångt och medelbrett samt lätt sluttande.
Bröstkorg: Förbröstet skall vara markerat. Bringan skall vara djup, lång och bred. Bröstkorgen skall vara djup, medelbred och rymlig. Revbenen skall vara lätt välvda för att ge en oval bröstkorgs-form, samt skall de vara snedställda framifrån och bakåt.
Underlinje: Buklinjen skall vara lätt uppdragen.
Svans: Svansen skall vara högt ansatt och spetsig. Den skall vara avsmalnande samt nå till hasen. I vila hänger den ner mellan bakbenen varvid spetsen är mer eller mindre böjd eller ringlad. I rörelse bärs svansen en aning böjd och lyftad eller högt ringlad.
EXTREMITETER:
FRAMSTÄLL: Frambenen skall vara kraftiga, parallella samt lodräta framifrån och från sidan sett.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara kraftiga och medellånga. Skuldrorna skall vara mycket välvinklade och väl musklade.
Överarm: Överarmarna skall vara kraftiga, medellånga och väl musklade.
Underarm: Underarmarna skall vara lodräta och väl musklade.
Handlov: Handlovarna skall vara torra. De skall inte vara framträdande.
Mellanhand: Mellanhänderna skall vara jämtjocka och medellånga. Vinklingen skall vara liten sedd såväl uppifrån och ner som bakifrån och framåt.
Framtassar: Tassarna skall vara runda, inte platta. Tårna skall vara långa och slutna, med påtaglig välvning. Klorna skall vara långa, kraftiga och svarta eller åtminstone mörkare än pälsfärgen. Trampdynorna skall vara tjocka och motståndskraftiga.
BAKSTÄLL: Bakbenen skall vara kraftiga, parallella samt lodrätt ställda bakifrån och från sidan sett.
Lår: Låren skall vara medellånga och måttligt breda samt muskulösa.
Underben: Underbenen skall vara lätt vinklade, långa och muskulösa.
Has: Hasorna skall vara snarare låga än höga. De skall vara jämnbreda, starka och torra. Hasvinkeln skall vara tämligen öppen.
Mellanfot: Mellanfötterna skall vara jämnbreda och starka. De skall vara medellånga och endast lätt vinklad. Enkla eller dubbla sporrar är tillåtna.
Baktassar: Baktassar, se framtassar.
RÖRELSER: Rörelserna skall vara lätta och fria. Trav är den vanligaste gångarten. När arbetet kräver galopp är denna kraftfull.
HUD: De inre och yttre slemhinnorna skall helst vara pigmenterade.
Huden skall inte vara alltför åtliggande.
PÄLS:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara mycket lång. Den skall vara rak eller endast en aning vågig. Den långa pälsen bildar skägg, mustasch och ögonbryn, dock skall ögonen alltid synas. Pälsen skall vara mycket lång på huvudet och på bålen och extremiteterna - även mellan tårna. Pälsen skall vara medelgrov och ha samma struktur som hos getter. Den skall vara jämn tjock och jämnt fördelad på kroppen. Pälsen saknar helt underull.

Färg:
Pälsfärgerna skall vara gul, kastanjebrun, grå, fawn eller varggrå, med skiftningar i ljusa-, medel- och mörka nyanser, samt svart med mer eller mindre förekomst av tantecken, med eller utan blandning med vita hårstrån - dock aldrig med vita fläckar, med undantag för en liten vit fläck på bringan.
STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Hanhund 45 - 55 cm
Tik 42 - 52 cm
Vikt: 12 - 18 kg
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedöma i förhållande till graden av avvikelse.
- Spetsig nos
- Alltför väl utvecklade eller hängande läppar
- Dåligt markerat stop
- Ljusa ögon; små ögon; ögon som ej är runda eller horisontellt placerade
- Veckade öron
- Kropp: svankrygg eller alltför brant sluttande rygglinje; alltför tvärt uppdragen underlinje
- Flackt eller för brant kors
- Lågt ansatt svans; kort svans; svans som i vila bärs upprullad över ryggen
- Vita klor
- För mjuk pälsstruktur
- Större vit fläck på bringan
DISKVALIFICERANDE
FEL:
- Smalt och långt huvud
- Konvex nosrygg
- Snett bett
- Flat, rund eller smal skalle
- Lågt ansatta öron
- Kuperad svans eller medfödd stubbsvans
- För kort päls; krusig päls; lockig päls.
- Vit päls på benens yttre delar.
- Fläckiga hundar.
- Dvärgväxt
Testiklar: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.